Insiderhandel - ett asymmetriskt informationsproblem Man ska inte köpa grisen i SAX:en vs. Det man inte vet har man inte ont av

Insiderhandel ar ett exempel pa en informationsasymmetri. Asymmetrin uppstar eftersom insiders genom sina anstallningar/uppdrag har tillgang till information som marknadens andra parter inte har. Asymmetrisk information kan orsaka en rad olika problem daribland adverse selection, ''lemon-effekten'', moral hazard och principal - agent problem m.m. Men asymmetrin har aven effekter pa prisbildningen pa marknaden eftersom den styrs av informationen. I januari 2001 ersattes den da gallande insiderlagen (1990:1342) av tva nya lagarna insiderstrafflagen (2000:1086) och lagen om anmalningsskyldighet (2000:1087). Syftet var att skilja pa de straffrattsliga och de administrativa delarna i insiderlagstiftningen. Insiderstrafflagen innehaller tre former av straffsanktionerade forbud. Handelsforbudet syftar till att avhalla primara och sekundara insiders fran att gora affarer pa basis av information som inte ar allmant kand. Det andra straffstadgandet ar forbudet mot obehorigt rojande av insiderinformation vilket ar ett nytt forbud som infordes i samband med inforandet av insiderstrafflagen. Syftet med forbudet ar att forhindra att insiderinformation sprids ut utanfor den primara insiderkretsen. Det ar saledes enbart primara insiders som omfattas av straffstadgandet. Tillskillnad fran forbudet mot att ge rad eller foranledda nagon att gora insideraffarer, som faller under handelsforbudet, kravs det inte att nagon verklig affar skett for att det ska vara fragan om ett obehorigt rojande av insiderinformation. Det tredje och sista forbudet som aterfinns i insiderstrafflagen ar forbudet mot otillborlig kurspaverkan. Som ett komplement till de straffrattsliga regleringarna i insiderstrafflagen finns det i lagen om anmalningsskyldighet tva vasentliga administrativa regleringar. Den forsta administrativa bestammelsen ar anmalningsskyldigheten. Anmalningsskyldigheten kan delas in i tva typer, namligen en skyldighet for personer som befinner sig i insynsstallning att anmala andringar i sitt innehav samt en skyldighet for aktiemarknadsbolag eller andra organisationer att anmala vilka som kan befinna sig i en sadan stallning. Den andra administrativa bestammelsen av betydelse ar korttidshandelsforbudet. Korttidshandelsforbudet innebar att personer med insynsstallning som forvarvar aktier i ett aktiemarknadsbolag inte inom tre manader far overlata motsvarande antal aktier. Det har funnits lagstiftningar som forbjudit insiderhandel historiskt sett lange, t.ex. borjade lagstiftaren i USA redan pa 1930-talet att infora forbud. Trots detta har debatten huruvida man ska reglera marknaden eller inte bara pagatt sedan mitten av 1960-talet, da Henry G. Manne skrev sin uppsats ''Insider trading and the stock market''. I den rattsekonomiska litteraturen presenteras ofta bada sidors argument, men det tas sallan nagot stallningstagande eller gors nagot avvagande. Det ar ocksa sallan som lagstiftarens argument kritiseras, de skiljer sig namligen fran doktrinen som ocksa foresprakar en reglering. Jag kommer framtill i min slutsats att det enbart ar ett fatal argument som har barkraft i sig sjalv: RegleringVs.Avreglering Fortroendeargumentet ar ett beaktansvart skyddsintresse men daligt understott. Vs.Effektivitetsargumentet ar ett starkt argument eftersom bada sidorna i debatten vill uppna hogre informationseffektivitet, dessutom ett bra empiriskt understott argument. Bernardos kontraktsteori om principle - agent kostnader ar det slagkraftigaste av principle - agent argumenten. Det visar pa att det kravs ett ingripande fran lagstiftaren. Vs.Kompensationsargumentet: Insiderhandel utgor en mer exakt vardematare an andra kompensationer men begransas av insiderns investeringskapital och kompetens. Kan stallas direkt mot Principle - agent problemen, far dock vika sig for Bernardos teori. De argumenten som ar tillrackligt starka for att klara sig helt pa egen hand enligt min mening ar kompensationsargumentet och Bernardos kontraktsteori. Ingen av de argument som lagstiftaren stoder sig pa i sina motivuttalande ar saledes tillrackligt starka! Min kompromissvilja leder mig fram till att det basta vore en avreglering med sjalvreglering. Men dar man samtidigt beholl ett statligt overvakningssystem. Det skulle sanka overvakningskostnaderna for de borsbolag som valjer att inte kompensera sina insiders med insiderhandel, utan istallet valjer att avtala bort mojligheten for att pa det viset oka fortroendet for den egna aktien. En avreglering av insiderbrotten maste samtidigt ocksa foljas av en mer utokad sjalvreglering, vilket torde ligga i marknadens eget intresse.