Tillfälliga bostäder på tillfällig vistelseort

Den 1 mars 2016 infordes en ny lag om gemensamt ansvar for mottagande av nyanlanda. Lagen reglerar hur manga nyanlanda invandrare varje lan och kommun ska ta emot. Denna fallstudie undersoker hur utvalda kommuner i Skane forhaller sig till lagen om gemensamt mottagande av nyanlanda invandrare och vilka strategier de arbetar efter for att tillgodose bostader at malgruppen, samt hur tolkningen och arbetet paverkar segregationen inom och mellan kommuner. Invandrare och inkomstfattiga hushall ar koncentrerade till hyresrattsbestandet och till allmannyttan i synnerhet. De senaste tva decennierna har sambandet mellan upplatelseform och inkomstniva starkts. Kommuner som under tidigare ar har haft ett obefintligt mottagande av nyanlanda har manga ganger forklarat det med bristen pa hyresratter. Dagens lagstiftning preciserar inte vilken form av bostader den mottagande kommunen ska erbjuda malgruppen, vilket ar ett forsok att ge alla chansen att snabbt skapa boendealternativ. I studien intervjuas sju skanska kommuner, som bade har och saknar ett allmannyttigt bostadsbolag. De utvalda kommunerna tolkar lagen pa olika satt och graden ansvar kommunerna upplever i fragan varierar. Kommuner vars verksamhet vilar pa moraliskt grundad legitimitet upplever socialt ansvar som drivkraften bakom att folja lagen och kommuner praglade av en pragmatisk legitimitet hanvisar till ekonomiska faktorer i storre utstrackning. Kommunerna arbetar i varierande grad for att skapa permanenta boendealternativ at nyanlanda invandrare. De kommuner som ar negativt installda till mottagande hanvisar malgruppen till tillfalliga boendealternativ som omfattas av en tidsfrist.