När vågorna går höga – deltagande i planering och vattenresurskonflikter

Med mitt inlagg vill jag beskriva och diskutera hur konflikter kring olika aspekter av resursen “vatten” hanteras i dagens fysiska planering och dess deltagandeprocesser. Nutidens hantering skall anvandas till sist for en blick i framtiden, nar EU-Ramdirektivet for vatten skall implementeras i Sverige. Presentationen baserar pa en doktorsavhandling i slutskedet med fallstudier pa kommunal niva om deltagande i planering for att hantera kustens naturresurskonflikter och pa ett pagaende forskningsprojekt om deltagande i planering och implementeringen av EU:s Ramdirektiv. Ett viktigt karaktarsdrag hos dagens miljoproblem ar att allt hanger ihop. For vattnet som flytande medium i ett storre kretslopp ar detta sarskilt tydligt. Ett brett perspektiv, ett systemperspektiv behovs for att forsta och hantera vattenproblem. Den fysiska planeringen hos kommunerna skall ha ett sadant helhetsperspektiv nar det galler samordningen av mark- och vattenanvandningen. Trots att vattenytan ingar i uppdraget enligt PBL har planeringen efter anstrangningarna pa 70- och 80-talet under de senare aren framst fokuserat pa markanvandning och bebyggelse. Vatten¬sidan fick inte lika stor uppmarksamhet. Detta haller pa att andras, dels pga krav utifran, men ocksa for att vattenrelaterade miljoproblem har borjat stalla sig allt tydligare: algblomningar, syrefria bottnar, fisket som minskar, kontaminerat eller inget dricksvatten i perifera lagen, osv. De flesta bebyggelse-, infrastruktur- och markanvandningsfragor har ju nara samband med vatten som resurs eller medium - inte minst vid kusten. Fyra teman kan namnas direkt: dricksvatten, vattnet som recipient, vattnet som transport- och aktivitetsmedium for manniskor, vattnet som livsrum. Grundvatten, sjoar, vattendrag och havet knyter ihop markanvandningen med de har teman. Vad gor planeringen med dessa vattenfragor och var gar granserna? - Kommunerna har mojligheten att anvanda sina planeringsinstrument for att just belysa ovannamnda sammanhang och diskutera losningsmojligheter i samrad med sina politiker och invanare genom deltagandeprocesserna. Det finns en relativt stor gestaltningsfrihet: De olika plantyperna och deltagandets minimalutformning ar lagstadgade, men valet och kombinationen av plantyper och teman ar fritt, tillika hur deltagandeprocessen kan utokas utover de sedvanliga utstallningarna, brevsvaren, rapporterna och det politiska beslutsfattandet. Kommunerna har dels anvant denna gestaltningsfriheten och t ex gjort tematiska planer pa vattenkvalite eller utokat deltagandet pa olika satt, men sallan i kombination. Intresset for vattenfragor har inte varit sarskilt stort hos allmanheten heller. Dricksvattenknapphet eller -kontaminering har storsta chans att fa invanarnas uppmarksamhet och agerande. Och da kan det bli besvikelse over den lilla paverkan individen har. Det finns alltsa begrans¬ningar i olika delar av ”systemet” for hur langt planeringsprocesserna kan komma och deltagandet kan ga: hos deltagarna genom deras livssituation och intresselage, hos kommunerna och det ovriga forvaltningssystemet genom organisationsstrukturen, resurserna som star till forfogande och de politiska prioriteterna och hos planeringsinstrumenten genom mojligheterna lagsystemet ger och kraven det staller. Dessutom ar det komplicerat och kostsamt att ta fram det nodvandiga underlagsmaterialet. Alltihopa har stort inflytelse pa vad som diskuteras, hur det diskuteras (hur ofta, hur ingaende, hur sammanhangande), och vem som far diskutera eller paverka. De avslutande fragorna kommer sedan att bli: Vilka slutsatser kan dras for framtidens planerings¬processer inom vattenresursforvaltningen? Vilka problem staller sig nar EU-Vattendirektivet skall borja implementeras inom kort? Det finns i alla fall viktiga utmaningar i samband med direktivet - t ex: avrinningsomradesbaserade forvaltningsstrukturer, bindande beslut och planer pa en overkommunal niva, samt kravet pa deltagande av alla de berorda aktorerna. Jag ser fram emot en spannande diskussion.