Vandringshönshus med olika inredning, gruppstorlek och utfodringssystem

I rapporten redovisas en fallstudie i praktisk mobil honsskotsel med viss jamforelse mellan tva olika husinredningar, tva flockstorlekar och tva utfodringssystem som baserats pa hemmaproducerad spannmal. Syftet var att finna och dokumentera forandringar, som kunde minska antalet fellagda agg, forbattra honsens fjaderdrakt och underlatta den praktiska honsskotseln, samt att berakna naringsintaget vid de tva utfodringssystemen. Forsoken omfattade ett hus med inredning av aviartyp, hog inredning, samt ett med mer mekaniserad skotsel och lagt placerade sittpinnar och varpreden, lag inredning. Forsoken omfattades av tva omgangar hons, ar 1998 respektive 1999. Honsen var ar 1998 i aldern 15–54 veckor, och ar 1999 i aldern 16–43 veckor. ”Lag inredning” visade sig losa problemet med fellagda agg och forenkla skotseln i flera avseenden. Det fanns vidare tendenser till att fjaderplockning minskade, men aven en tendens till okning i forekomsten av deformerade brostben. Uppdelning i mindre flockar syntes har, liksom i andra studier, minska fjaderplockningen. En enstaka men viktig observation kan vara att hackning och kannibalism blommade ut vid ”hog inredning” men inte vid ”lag inredning”. Foderomvandlingen under perioden 20 till 54 respektive 43 veckor blev, for bagge utfodringssystemen, i genomsnitt 2,2 kg foder per kg agg. Aggproduktionen i de olika grupperna lag 5–11 % under konventionellt produktionsmal. Berakningar visar pa betets/vallfodrets betydelse for djurens forsorjning med vitaminer och essentiella aminosyror, men ocksa pa att vissa kompletteringar ar nodvandiga for att na naringsintag enligt konventionella rekommendationer och mojligtvis hava kvarstaende brister i honsens befjadring.