Walking Along, Wandering Off and Going Astray A Critical Normativity Approach to Walking as a Situated Architectural Experience

Popular Abstract in Swedish Gaende som mellanmansklig handling Traska, spatsera, flanera, power-ga, ila, dra fotterna efter sig, ta en starkande promenad eller bara vandra bort i tankarna for en kort stund. Att ga ar en komplex handling som omfattar allt fran upplevelsen av marken som vi gar pa till manniskorna vi moter. Bade nar vi ar ute och gar sjalva eller tillsammans med andra sa forhaller vi oss till andra manniskor och handelser, material och rumsliga former, men aven samhalleliga normer. Forvantningar, fordomar och onskningar om platser och manniskor paverkar hur vi ror oss i staden. Pa vissa platser kan vi rora oss friare an pa andra. Saval arstid som tid pa dygnet paverkar upplevelsen av att ga. Att ga ar en situationsberoende upplevelse. I den har avhandlingen undersoker jag gaendet och dess forutsattningar i relation till subjektiva upplevelser av arkitektur. Avhandlingens teman omfattar bade fysiska och sociala upplevelseaspekter av arkitektur, rum, form, plats och materialitet. Resultatet visar att forskare behover engagera sig aktivt i den praktiska verklighet som fotgangare ror sig i for att kunna leva sig in i och forsta gaendets forutsattningar och pa sa satt kunna bidra med relevant kunskap till gaendeforskningen. For att kunna designa gavanliga miljoer behover aven arkitekter och planerare ha en erfarenhetsbaserad forstaelse for fotgangares vardag och gaendets utmaningar. Avhandlingens resultat innefattar aven utvecklingen av en analysstrategi, kritisk normativitet (critical normativity). Kritisk normativitet ar ett forhallningssatt till forskning som i mitt fall ar baserat i tre undersokande komponenter: en gadagbok (walk diary) for insamlande av empiri, en ga vilse-attityd (going astray) som fungerar som en associativ fas, samt en kritisk terminologi (critical terminology) som problematiserar subjektivitet och normativitet. I avhandlingen diskuteras svarigheter och problem med att gruppera manniskor utifran onskningar, behov eller identiteter som exempelvis kon. I syfte att undvika kliche-massiga eller forenklade grupperingar av individer tillampar jag den ovan beskrivna kritisk normativitets-strategin som tar tillvara och uppmarksammar skillnader hos individer. Kritisk normativitet kan i framtiden utvecklas for att anvandas som analysverktyg i utformningen av stadsmiljoer avsedda for fotgangare med olika behov och onskningar. De analytiska begrepp och forhallningssatt som jag foresprakar fokuserar pa att fanga variationer i upplevelser av att ga. Begreppen ar framst hamtade fran feministisk och queer teori, som tex Sara Ahmed (2006), Judith Butler (2011a) och Donna J. Haraway (1991). Ahmed (2006) visar pa hur manniskors mojlighet att rora och orientera sig i ett rum ar beroende av hur vi kommer till platsen; varifran vi anlander. Lika lite som att en plats kan vara neutral, ar var ankomst till den det. Allt beror pa vilka vi ar som individer och omgivningens forvantningar pa oss, men aven vem platsen ar gjord for. Pa detta satt lyfts relationen mellan tid och identitet fram i avhandlingen och att dessa faktorer paverkar vara upplevelser av platser och rum, men aven vara forutsattningar for att rora oss som gaende. Identiteters foranderlighet och instabilitet har aven betydelse for hur vi forskar om gaende. En dagboksanteckning kan fanga bade tidsaspekter, och gaende som en mellanmansklig handling. Hej Tjejen! skriker en man at mig. Ropa inte ”Hej tjejen!” till mig. Jag vill vara i fred. Jag vill ga har i mina fina sommarklader utan att du skriker pa mig. Jag vill inte vara osynlig. Jag vill inte att du stirrar pa mig. Jag vill inte ha nagra kommentarer. Precis som alla andra vill jag fa plats. Lat mig ga utan att tveka. Lat mig ga utan att skynda pa stegen. En timme senare far ditt ropande mig att overvaga alternativa vagar hem. Men istallet for att ga langs en odslig gata valjer jag motvilligt eventuella kommentarer fran dig. Det ar en kompromiss och en markering. Det irriterar mig. Jag vill inte att du ska bestamma var jag ska ga. For att undvika din blick stryker jag langs med kanten av gangvagen. For det ar du som tittar pa mig. Jag tittar bort. Jag ar van att titta bort. Latsas att jag inte ser dig. Inte vanda mig nyfiket om. Stalsatta mig och ga raskt. Men just nu finns det inget att gomma sig bakom mer en avstandet till dar du sitter. (140806) Jag har i huvudsak anvant mig av en autoetnografisk metod i mitt avhandlingsarbete, dvs utgatt ifran mina egna betraktelser och upplevelser av arkitektur och att ga. Aven om jag anvant en metod som fokuserar pa det sjalvupplevda hos forskaren sa visar dagboksanteckningen ovan att jag har varit tvungen att relatera till och ta hansyn till andra mellanmanskliga relationer som uppstatt nar jag varit ute och gatt. Dagboksanteckningarna blir ocksa ett led i positioneringen av mig sjalv som forskare. Haraways (1991) vetenskapsteoretiska begrepp om situerad kunskap och partiella perspektiv pekar ut vikten av att forskare beskriver fran vilken subjektiv position de betraktar ett fenomen istallet for att havda en slentrianmassig objektivitet. Anvandandet av autoetnografi har aven gjort att jag kunnat uppmarksamma teman och aspekter som jag inte pa forhand kunnat peka ut som viktiga for gaendets forutsattningar. Upplevelsen av morker ar ett sadant tema, dar jag bland annat tar upp hur upplevelsen av morker paverkar hur vi forhaller oss till manniskor vi moter, ser eller tror vi kan konfronteras med nar vi ar ute och gar. Detta i sin tur relaterar till Butlers (2011a) performativitetsteori om skapande och vidmakthallande av identitet som kopplad till kon och sexualitet. Uppmarksammandet av morker har aven bidragit till en diskussion bortom upplevelsen av det som nagot enbart skrammande eller riskfyllt. Har har jag snarare pekat pa dess kvaliteter: formmassiga, materiella saval som stamningsskapande, vilket ar kunskap som kan anvandas i utformningen av stadsmiljoer. Genom observationer som dessa och genom inforandet av ett kritiskt normativitets-perspektiv i planering och design av stadsmiljoer kan vi ifragasatta normer och stereotypa forestallningar om arkitekturens och rummets paverkan pa manniskors upplevelser av att ga. Vi kan ocksa fora en kritisk diskussion om hur normativitet manifesteras i det offentliga rummet, och darmed lyfta fragor om tillganglighet och makt: Vilka behov tillskrivs fotgangare vid utformning av stadsrummet? Vilka aktiviteter och handlingar anses onskvarda? (Less)