Biologisk och vattenkemisk variation i kalkningsverksamhetens målsjöar

Syftet var att forst beskriva nagra orsaker till biologisk och vattenkemisk variation i de sjoar som kalkas idag, for att sedan bedoma representativiteten hos det begransade urval av 12 kalkade IKEU-sjoar som har overvakats intensivt sedan 1990-talet. Under 2007-2008 gjordes en vattenkemisk inventering av 3086 malsjoar, det vill saga sjoar i malomraden for kalkning. Dessa sjoar grupperades med avseende pa sjostorlek, geografisk region eller tidsperiod for forsta kalkning. Biologiska analyser utgick fran befintliga data om nutida och tidigare forekomster av fiskarter. Fiskfaunans nutida status jamfordes for sjoar med standardiserade provfisken 1999-2008, samt vattenkemi och forsurningsstatus jamfordes med hjalp av data fran malsjoinventeringen. Det fanns uppgifter om fiskarters forekomst i 68% av malsjoarna. Dataunderlaget var mer heltackande i storre sjoar, men det fanns ocksa skillnader mellan lan och vattendistrikt. Totalt noterades 41 fiskarter, och antalet angivna fiskarter varierade fran 0-21 per sjo. Artrikedomen okade med sjons area och den var hogre i Sodra Ostersjons vattendistrikt an i de ovriga distrikten. Malsjoarna hade lagre artrikedom an forvantat, utom i de allra minsta sjoarna, vilket indikerade att kalkningen inte hade aterskapat den ursprungliga biologiska mangfalden. Aven vattenkemi och forsurningsstatus varierade mellan storleksklasser, vilket antydde att det inte bara ar biologiska komponenter som behover relateras till objekt- eller typspecifika referensvarden. Fisk-, kemi- och forsurningsvariablerna varierade ocksa signifikant mellan vattendistrikt och kalkstartsperioder. Malsjoar som borjade kalkas fore 1986 hade storre avvikelser fran forvantat i artrikedom, abundans- och biomasseviktade diversitetsindex, jamfort med sjoar med senare kalkstart. Det sammanfoll med hogre nutida forsurning, indikerat av hogre deltapH, i malsjoar med tidig kalkstart. IKEU-sjoarna representerade malsjoarna val med avseende pa sjoarea, men de var i genomsnitt djupare an resten av malsjoarna. IKEU-sjoar saknades i halften av kalkningslanen, men alla IKEU-sjoar lag i de fyra sydliga vattendistrikt som representerade de flesta malsjoarna. IKEU-sjoarna hade kalkats under langre tid och hoga Ca/Mg-kvoter antydde att de kalkades med hogre doser an manga av de andra malsjoarna. Flera kallvattenarter av fisk var overrepresenterade i IKEU-sjoarna, medan bland annat den forsurningskansliga morten var mindre frekvent an i resten av malsjoarna. De viktigaste slutsatserna av denna utvardering var: Sjoars storlek och geografiska lage maste beaktas vid utvardering av kalkningens effekter pa bade biologi och vattenkemi. De tolv mest valstuderade IKEU-sjoarna utgjorde inte nagot slumpmassigt urval av malsjoarna i dagens kalkningsverksamhet. Skevheten i IKEU-sjoarnas fiskfauna verkade vara mer kopplad till sjoarnas djup an till skev geografisk fordelning, och sjodjupet paverkar kanske kalkningens effekter aven pa vattenkemi och ovrig biologi. Urvalet av sjoar med speciella biologiska och kemiska forutsattningar kunde sparas till att IKEU ursprungligen ville inkludera sjoar med olika typer av fisksamhallen, snarare an att fa ett slumpmassigt urval av kalkade sjoar. IKEU-sjoarnas langa provtagningsserier av kemi och biologi gor dem till unika exempel pa historiska och framtida trender. For mer overgripande utvardering av ekologisk status i kalkade sjoar behovs dock data fran ett betydligt bredare urval sjoar i den svenska kalkningsverksamheten.