Fertilitetskontroll av honkatter

Manga vill begransa sin honkatts mojlighet att reproducera sig, antingen permanent eller tillfalligt. Den rekommendation som finns i Sverige ar att det gors permanent genom kirurgisk kastrering om inte katten ska anvandas i avel. Det finns emellertid tillfalliga steriliserings-metoder, sa kallade p-piller, for katt. Dock har bada metoderna olika fordelar och nackdelar, vilka kommer att redas ut i denna litteratursammanstallning. Kirurgisk kastrering kan goras genom tva olika metoder, linea-alba- eller flanksnitt, men det har inte hittats nagra signifikanta skillnader mellan dem avseende risker och komplikationer. Inte heller mellan ovariohysterektomi (borttagande av aggstockar, aggledare och livmoder) och ovariektomi (endast borttagande av aggstockar) har det visats nagra signifikanta skillnader forutom en lite kortare operationstid for den senare. Kastrering i sig leder till en upphord produktion av konshormoner vilket far ett antal konsekvenser utover den onskade infertiliteten. Den mest prominenta ar risken for overvikt, eftersom katter efter kastration far en sankt metabolism och en okad aptit. Risken kan dock minimeras med en korrekt foderstat och tillforsel av ostradiol direkt efter operationen. Aven risken for diabetes mellitus och nedre urinvagssjukdomar ar forhojd efter kastrering. En positiv konsekvens ar att risken for utveckling av juvertumorer minskar, sarskilt vid kastrering i ung alder. Kemisk kastration kan goras med flera olika preparat. Det som finns registrerat i Sverige ar en progestin och den kan ha flera allvarliga biverkningar. Exempel pa biverkningar ar okad risk for juvertumorer och pyometra men aven overvikt (som ocksa ses vid kastration). Det finns dock fler alternativ, men som behover anvandas off-label. Det forsta ar en GnRH-agonist som ar ett implantat registrerat for kemisk kastration av hanhundar. Detta preparat har visats ge samma effekt pa honkatter, vilket ar att genom feedbackmekanismer nedreglera produktionen av follikelstimulerande hormon och luteiniserande hormon vilket leder till infertilitet. Dock ar ett problem med detta preparat att effektdurationen uppvisar stora individuella skillnader. Det andra alternativet ar ett melatoninpreparat, som inhiberar ostralcykeln eftersom den styrs utav mangden solljus. Vidare styr solljuset produktionen av melatonin som i sin tur paverkar GnRH-produktionen. Preparatet fungerar bra, bade via oral giva och som implantat, men har an sa lange inte sarskilt lang duration (2–4 manader). Det tredje och sista alternativet ar en grupp vaccin, mot LH-receptorn, zona-pellucida-proteiner och GnRH. Det enda som har ansetts vara en potentiell kandidat for langtidssterilisering ar det mot GnRH. Baserat pa den information som framkommit under arbetet med den har litteraturstudien anser jag att kirurgisk kastration bor anvandas for att uppna permanent infertilitet eftersom den ar mest palitlig. Den har en del biverkningar, till exempel utveckling av overvikt som dock kan minimeras, men den minskade risken for juvertumorer ar valdigt positiv. Daremot bor det preparat for tillfallig infertilitet som finns registrerat i Sverige endast anvandas i undantagsfall, eftersom det ger manga allvarliga biverkningar. Det preparat som jag anser lampa sig bast ar istallet melatonin eftersom det utnyttjar kattens eget system for ostrussuppression och har inga kanda biverkningar. Det behovs darfor fler studier och vidareutveckling av melatoninimplantat, eftersom de inte finns tillgangliga pa den svenska marknaden an.