Pancreatic carcinoma in Malmö, Sweden: Clinical, epidemiological and biochemical aspects
1998
Popular Abstract in Swedish Bakgrund Avsikten med denna studie har varit att vardera om det idag foreligger tecken som tyder pa att utvecklingen av diagnostiska hjalpmedel och behandlingsmetoder vid cancer i bukspottkorteln har atfoljts av en forbattrad prognos, samt att vardera vilken roll rokning och magsarsoperation kan ha for uppkomsten av sjukdomen. Pancreascancer, cancer i bukspottkorteln, har varit och ar i de flesta avseenden, ett morkt medicinskt kapitel. I varlden beraknas narmare 100.000 dodfall arligen orsakas av cancer i bukspottkorteln. I Sverige insjuknar ca 1.400 manniskor arligen, vilket motsvaras av 12 fall/100.000 innevanare och ar, lika for man och kvinnor. Sjukdomen ar vanligast hos aldre, men forekommer aven fore 40 ars alder. Dodligheten i sjukdomen narmar sig 100%. Medeloverlevnaden efter diagnos ar 3-5 manader, och har inte forandrats namnvart de senaste 30 aren. Varfor ar det sa? Varfor kan vi inte bara operera bort tumoren? Varfor tar livet slut knappt ett halvar efter diagnos? Skalen ar flerfaldiga. Bukspottkorteln ar belagen "langst in" i bukhalan, och symptomen pa tumorsjukdom ar vaga och okaraktaristiska, det tar tid innan patienten soker hjalp och det kan ta ytterligare tid innan diagnosen stalles.Tumoren har ett aggressivt vaxtsatt med tidig spridning. Redan vid sma tumorer (2cm eller mindre) har man funnit att spridning utanfor korteln foreligger i mer an 3/4 av fallen. Som en foljd av dessa forhallanden blir kirurgi med avsikt att bota aktuell i endast ca 10% av fallen. Aven om tumoren vid operation inte tycks ha spridit sig utanfor bukspottkorteln, ar aterfallsfrekvensen vida hogre an for de flesta andra tumor- sjukdomar. Kirurgi ar utsiktslos vid aterfall och man har darfor forsokt forhindra aterfall i sjukdomen genom cellgiftsbehandling och/eller stralning mot tumoromradet, saval fore som efter operation, liksom under det operativa ingreppet. Framgangarna med dessa behandlingar har hittills varit begransade. Manga material rapporterar en 5-arsoverlevnad runt 10-15%, aven om uppgifter pa uppemot 50% gives. Dessa siffror ar starkt avhangiga det "bakgrundsmaterial", den "tumorbefolkning", man valjer att anvanda sig av vid berakningar, saval av hur manga som opererats, som overlevnaden pa sikt. De hogre overlevnadstalen uppfattas sannolikt av de flesta som uttryck for en selektion (utvaljande) av fallen som redovisas. Regelmassigt medfor tidig tumordiagnos battre behandlingsprognos. Under de senaste 10-20 aren har vara diagnostiska mojligheter starkt forbattrats, tack vare ultraljudsundersokning, datorrontgen och magnetrontgen, vilket kan ha medfort att sjukdomen upptacks tidigare. Ett okat halsomedvetande hos allmanheten, kan ocksa bidra genom att man soker medicink hjalp pa ett tidigare stadium. Emellertid finns det fa studier som talar for en okning av andelen overlevande. Med tanke pa dagens daliga resultat finns det ett mycket stort behov av undersokningar som okar var kunskap om orsaker till sjukdomen, samt vilka mojliga forebyggande atgarder som kan vidtagas. Forandringar i sjukdoms- forekomst over tiden talar for att omgivningsfaktorer, och vanor som ar forknippade med livsstilen, kan ha betydelse for sjukdomsuppkomst. Forutsattningar for cancerepidemiologi i Malmo Under de senaste 30 aren har Malmo haft en stabil befolkning. Alla fall har behandlats vid ett enda sjukhus. Alla undersokningar av tumormaterial har skett vid Patologiska Avdelningen vid Allmanna Sjukhuset. Dessutom har obduktionsfrekvensen under 60-, 70-, och storre delen av 80-talet, varit mycket hog, som regel 70% eller hogre. Dessa forhallanden innebar att data kring fall med cancer i bukspottkorteln finns val samlade och tillangliga, vilket i hog grad bidrager till att underlatta genomforandet av epidemiologiska studier i Malmo. Avhandlingens fem delarbeten Prognosen Resultaten fran arbete I visade att andelen fall som erbjods operation okade mellan 1977-1984 och 1985-1991, fran 2% till 6%. Fem-arsoverlevnaden var strax under 10%, och andrade sig inte mellan mellan jamforda tidsperioder. Medianoverlevnaden for dessa fall var strax under ett ar; for alla fall diagnostiserade i livet, var den 2 manader. Saledes fann vi att fler patienter kunde opereras men overlevnaden forbattrades inte. Tidstrender I arbete II undersoktes tillforlitligheten i de tva register fran vilka fallen hamtades, samt beraknades insjuknandefrekvensen under perioden 1961-1990. Sammanlagt 1,395 fall hittades, men 268 av dessa fanns bara i endera av Lokala Tumorregistret, eller Dodsorsaksregistret. En tredjedel av dessa kunde avforas som varande icke bukspottkortelcancer. De kvarvarande 1,314 fallen anvandes vid berakningarna, och insjuknandefrekvensen befanns vara 17 per 100.000 innevanare, lika for man och kvinnor. Nagon trend (tendens) fann man inte bland man. Bland kvinnor over 55 ar sags en okning under perioden pa cirka 2% per ar, motsvarande totalt en mer an 50% okning. Riskfaktorer Rokningens roll som riskfaktor understroks av resultaten fran en kohortstudie av 35,000 Malmobor (arbete III), foljda i genomsnitt tio ar. Insjuknandefrekvensen for icke(aldrig)-rokare, rokare och ex-rokare var 1.5, 15.3 and 24.5/100 000. Fyrtioen av fyrtiotre cancerfall var, eller hade varit rokare. Besvar med buksmartor, liksom viktuppgang mer an 10 kg efter 30 ars alder fore studiens borjan, var for- knippade med en okning av risken for cancer i bukspottkorteln. Studien visar pa rokningens roll, men pekar aven pa andra faktorer som tycks kunna modifiera denna risk. Dessutom fann vi att ex-rokare hade minst lika hog risk som rokare, vilket antyder en kvarstaende effekt, eller skada pa cellerna i bukspottkorteln. Magsarsoperation Magsarsoperation som en mojlig faktor vid uppkomsten av cancer i bukspottkorteln (arbete IV), undersoktes i serie bestaende av 21 660 obduktioner. Forekomsten (prevalensen) av sadant ingrepp jamfordes hos patienter som avlidit i bukspott- kortelcancer, i en jamforbar kontrollgrupp, samt hos patienter som avlidit till foljd av lungcancer, och befanns vara 3.4%, 4.4%, samt 7.6%, i respektive grupp. I studien framkom saledes inget som tyder pa att magsarsoperation okar risken for bukspottkortelcancer. Rokning maste beaktas som en mojlig confounder, en faktor som kan paverka resultatutfallet. Frisattning av cholecystokinin (CCK), i relation till rokning, respektive magsarsoperation Resultaten fran djurexperimentella undersokningar antyder att ett samband mellan rokning och bukspottkortelcancer skulle kunna formedlas via den trofiska (tillvaxtbeframjande) effekt som CCK utovar pa korteln. Forhojda koncentrationer av CCK ger inte bara upphov till en tillvaxt av enskilda cellers storlek och en okning av antalet celler i bukspottkorteln, utan aven cellforandringar som utgor forstadier till cancer, samt cancer. Efter magsarsopereration (experimentellt och hos manniska) har man funnit en forhojd CCKfrisattning vid stimulering genom fodointag. I arbete V jamfordes en rad laboratorieprover fran magsarsopererade med prover fran kontrollpersoner. Man kunde inte finna nagon skillnad i plasmakoncentrationer, vare sig for enzymer specifika for bukspottkorteln, eller for CCK. Vid motsvarande jamforelse mellan rokare och icke-rokare forelag en okning av de specifika enzymerna, men ingen skillnad i CCK- koncentrationerna. Resultaten talar inte for att den okade forekomsten av bukspottkortelcancer hos rokare skulle bero pa en av rokning okad CCK-frisattning. Inte heller synes magsarsoperation oka denna frisattning. Fortsatt forskning Tre falt framstar tydligt som angelagna for den fortsatta forskningen kring bukspottkortelcancer. Orsaker till sjukdomen. Ytterligare studier av sjukdomsmonstret, och dess forandringar, kan oka kunskapen om faktorer som ar forknippade med sjukdomen. CCK:s och andra mojliga tumorbefordrande amnens roll i samband med rokning bor studeras. Studier av kostens roll pagar, och kommer forhoppningsvis att bidraga med kunskaper om vilka fodoamnen som okar respektive minskar riskerna. Diagnos Hur kan vi tidigarelagga diagnostidpunkten? Idag finns inget satt att diagnostisera hogriskindivider, och massundersokningar (screening) utgor inte en mojlig vag. Aven har finns behov av studier,"skraddarsydda" for att klargora huruvida sannolikheten for tidigare diagnos (=kurerbar sjukdom) ar kopplat till ett visst monster i sjukdomsbilden, som gor det mojligt att identifiera risk- individer. Battre halsoutbildning kan bidraga till att patienten soker vard tidigare. Lakarnas attityd kan paverkas sa vi ar mer mentalt forberedda att tanka i termer av bukspottkortelcancer, sarskilt hos "den medelalders rokande manlige patienten som klagar pa magont", och ordna med adekvata undersokningar tidigare i forloppet. Behandlingen Den 5-arsoverlevnad om 0.5% som beskrivits maste vara alltfor lag, det maste ga att radda fler fran "marginalen". Vi vet att tumoraterfallet mycket ofta ar lokaliserat till ursprungsplatsen, varfor en mojlighet kan vara att hitta ratt patienter for adjuvant (tillaggs-) behandling, t ex i form av stralning mot tumoromradet i samband med pagaende operation. Vidare kan vi konstatera att borttagandet av tumoren idag kan ske med acceptabelt lag frekvens av komplikationer. Kanske ar det dags att vara mer radikala (ta bort mer vavnad) vid operationen? Det foreligger ett klart behov av undersokningar som kan hjalpa oss forsta hur vi skall minska det lokala sjukdomsaterfallet, hos de som opererats i kurativt syfte. Kliniska studier pagar f.n., vilka forhoppningsvis kommer att ge en uppfattning om i vilken utstrackning adjuvant behandling kan bidraga till minskat aterfall. (Less)
Keywords:
- Correction
- Source
- Cite
- Save
- Machine Reading By IdeaReader
0
References
0
Citations
NaN
KQI