Tidigarelagda obligatoriska program för äldre långtidsarbetslösa – erfarenheter från 1990-talet

Under mitten av 1990-talet varierade den maximala ersattningslangden fran a-kassan med hur gammal den arbetssokande var. Medan de flesta sokande kunde fa ersattning under 60 veckor, kunde aldre arbetslosa istallet fa ersattning under 90 veckor. Nar dessa 60 eller 90 veckor hade passerat var det dock mojligt att fortsatta fa samma ersattningsniva i form av ”aktivitetsstod” om man accepterade att delta i ett arbetsmarknadspolitiskt program. Aldersgransen for att fa 90 istallet for 60 veckors ersattning utan att delta i program hojdes i januari 1998 fran 55 till 57 ar. Vi studerar hur denna forandring paverkade de berorda grupperna. Resultaten visar att tidigarelaggandet av det obligatoriska programdeltagandet ledde till fler overgangar till jobb. Analyserna visar ocksa att den troligaste mekanismen ar att de arbetslosa intensifierade sitt arbetssokande strax innan de skulle behova delta i program for att kunna fa fortsatt ersattning. Tidigare studier har funnit liknande resultat vid utvarderingar av obligatoriska program for unga arbetslosa.