”En helt vanlig känsla” - En studie om hur unga vuxna med lindrig utvecklingsstörning upplever arbetslivet.

Sammanfattning I egenskap av speciallarare i grundsarskolan moter vi dagligen barn och ungdomar med funktionsnedsattningen utvecklingsstorning. Forhoppningen ar att de i vuxen alder ska fa ett avlonat arbete och bli delaktiga pa en arbetsplats. Tyvarr har inte unga vuxna med funktionsnedsattningen utvecklingsstorning samma valmojligheter till eftergymnasiala studier eller for avlonat arbete som unga vuxna utan funktionsnedsattningen. Syfte och preciserade fragestallningar Syftet med studien ar att genom en fenomenologisk inspirerad kvalitativ undersokning lyfta fram hur nio unga vuxna med lindrig utvecklingsstorning upplever arbetslivet. Speciellt intressant ar de unga vuxnas tankar kring delaktighet pa arbetsplatsen samt deras tankar kring hur skoltiden har forberett dem for arbetslivet. Foljande fragestallningar ar centrala i var studie: • Hur upplever de unga vuxna sitt arbete utifran trivsel, ansvar och yrkestillhorighet? • Pa vilka satt upplever de unga vuxna sig vara delaktiga pa arbetsplatsen? • Vilka tankar har de unga vuxna kring hur den egna skoltiden forberett dem for arbetslivet? Teoretisk ram Empirin analyserades utifran Specialpedagogiska skolmyndighetens delaktighetsmodell, Molins delaktighetsmodell (2004), Goffmans stigmatiseringsteori (2014) samt normaliseringsprincipen (Nirje, 2003). Metod Vi har valt en kvalitativ metod for var studie dar vi genomfor semistrukturerade intervjuer med nio unga vuxna for att lyfta fram deras inifranperspektiv. Alla informanter hade genomgatt gymnasiesarskola och hade under intervjuperioden ett avlonat arbete med eller utan utvecklingsanstallning, trygghetsanstallning eller lonebidrag. Resultat med analys Studiens resultat visar att atta av nio informanter trivs, kanner sig trygga med sina arbetsuppgifter och sina ansvarsomraden samt upplever sig vara delaktiga pa arbetsplatserna. Atta av nio informanter upplever att de far uttrycka sina asikter och att de blir lyssnade pa. Samtliga informanter belyser praktiken som positiv och hade onskat mer praktik under sista gymnasiearet. Informanterna menar att de lar sig mer i en verklig kontext an i skolan. Vi anser darfor att vi larare maste bli battre pa att tydliggora meningen med larandet i skolan. Det vill saga ge eleverna storre mojlighet till att forsta kopplingen mellan skolkontexten och deras framtida arbetsliv. Kunskapsbidrag Tidigare forskning har visat att individer med funktionsnedsattningen utvecklingsstorning har en onskan att skapa sig en identitet av att vara ”normal”. Att delta i arbetslivet och fa en meningsfull sysselsattning bidrar till en okad delaktighet och deltagande i samhallet for dessa individer. Skolan bor arbeta for en verksamhet dar normaliseringstanken rader. Detta for att minska klyftorna mellan skolformerna och skapa en bred normalitet genom att forandra elevernas attityder till varandra. I egenskap av speciallarare ska vi verka for att arbetslaget skapar en gemensam syn i vardegrundsarbetet samt arbeta for ett gemensamt forhallningssatt till vara elever. Ledningens ansvar i detta vardegrundsarbete ar viktigt att belysa. Specialpedagogiska implikationer Informanterna i studien uttrycker att de lart sig mer pa praktikplatser an i skolan. Vi tror att detta beror pa att de har svarigheter med att se kopplingen mellan larandet i skolan och arbetslivet. Vi menar darfor att vi larare behover bli battre pa att lyfta fram meningen med larandet i skolan. Vi menar ocksa att samverkan med arbetsplatser, studie- och yrkesvagledare och arbetsformedlingen ska inledas i ett tidigare skede. Praktiken bor ske kontinuerligt under en langre tid och behovs foljas upp, garna tillsammans med andra elever.