Underkapitaliseringsregler i ljuset av ränte-/royaltydirektivet

Rante/royalty direktivet tradde i kraft den 1 januari 2004. Direktivet innehaller flera oklarheter och inkonsekvenser vilket uppmarksammats i ett antal vetenskapliga artiklar. Det rader tvivel huruvida de nya reglerna innebar att medlemsstaternas underkapitaliseringsregler inte langre ar forenliga med gemenskapsratten. I denna uppsats gors en ansats att forsoka ge en klar bild av underkapitaliseringsregler samt hur rante/royalty direktivet kan komma att paverka och begransa nationella underkapitaliseringsregler. For internationella koncerner kan skattemassiga fordelar uppnas genom att finansiering av ett koncernbolag sker genom olika kombinationer av lan och eget kapital. Underkapitalisering ar den benamning vilken anvands for att beskriva att bolagets soliditet eller kapitaliseringsgrad ar allt for lag. De skattemassiga skillnaderna mellan de olika finansieringsformerna ar betydande. Genom koncerninterna lan kan skillnader i beskattningen mellan ranta och utdelning utnyttjas for att minska den beskattningsbara vinsten i ett hogskatteland. En lagstiftning vilken reglerar storsta tillatna forhallande mellan lanat och eget kapital ar det vanligaste sattet att neutralisera de skattemassiga effekterna mellan de olika finansieringsalternativen. Ett gemensamt drag hos dessa underkapitaliseringsregler ar att de syftar till att omklassificera rantebetalning av lan till utlandska agare till att i utbetalande bolagsstaten skatterattsligt behandlas som utbetald utdelning. Syftet med rante/royalty direktivet ar att undanta betalningar av rantor och royalties fran varje form av skatt som pafors sadana betalningar. Direktivet innehaller ett par artiklar vilka beroende pa hur de tolkas underkanner underkapitaliseringsregler. Direktivet innebar aven att nationella underkapitaliseringsregler maste vara i overensstammelse med armslangdsprincipen vid internprissattning for att vara EU konforma. Fragan huruvida direktivet ger utrymme for nationella underkapitaliseringsregler eller ej framstar mer som en fraga om hur direktivet skall tolkas. Nagon bestamd tolkningsmetod for tolkning av direktivet foreskrivs ej och nagra kommentarer har ej heller fogats till direktivet. Det rader sadana tolkningssvarigheter av direktivet att det fortfarande ar oklart huruvida underkapitaliseringsregler kan underkannas eller ej. Det aterstar enligt min mening att en provning av reglerna sker alternativt att kommentarer fogas till direktivstexten vilka undanrojer tvetydigheter i direktivet.