Utvärdering av effekter av diflufenikankampanjen 2018 – 2020 : styrande faktorer för uppmätta halter av diflufenikan i ytvatten

Diflufenikan har under lang tid varit den aktiva substans som oftast overskrider sitt riktvarde i olika miljoovervakningsstudier. Sakert vaxtskydd (https://www.sakertvaxtskydd.se/) har darfor under perioden 2018–2020 bedrivit en kampanj for att informera om hur det genom frivilliga atgarder och okad medvetenhet om foreskrivna riskhanteringsatgarder gar att minska riskerna for att diflufenikan ska lacka ut i vattendrag. Atgarderna handlar t.ex. om att minska anvandningen genom lagre dos eller att bespruta mindre arealer, att flytta viss bekampning fran hosten till varen samt att vara extra noga med att halla skyddsavstand. Diflufenikan ar en substans som har anvants som ograsmedel i Sverige sedan 1993 och anvands mot ortogras i odlingar av strasad, framst pa hosten. Amnet ar unikt i sitt satt att verka och hittills har mycket fa fall av resistensutveckling mot diflufenikan rapporterats. Diflufenikan binder relativt starkt till markpartiklar och ar relativt persistent. Det nuvarande godkannandet pa EU-niva gar ut 31 december 2021 och substansen ar darfor under omprovning. Inom vattenforvaltningsarbetet ar diflufenikan ett av de sarskilda fororenande amnen som Havs- och vattenmyndigheten anger i sina foreskrifter med en bedomningsgrund i ytvatten pa 0,01 μg/l. Det ar ocksa detta varde som anvands som riktvarde for paverkan pa vattenlevande organismer. Pa uppdrag av Vaxtskyddsradet har SLU Centrum for kemiska bekampningsmedel i miljon (CKB) tagit fram denna sammanstallning som utgor ett underlag till den kommande utvarderingen av om kampanjen har uppnatt sina syften. Uppdraget syftar ocksa till att belysa vilka som ar de viktigaste faktorerna som paverkar uppmatta halter av diflufenikan. Underlagsdata om halter och anvandning av diflufenikan har tagits fran den nationella miljoovervakningen av bekampningsmedel (vaxtskyddsmedel) som finansieras av Naturvardsverket. Data kommer fran fyra sma avrinningsomraden med hog jordbruksintensitet i Skane (M42), Halland (N34), Ostergotland (E21) och Vastergotland (O18) samt fran tva storre aar i Skane, Skivarpsan och Vege a. Odling och vaxtskyddsmedelsanvandning i de sa kallade typomradena anses vara representativ for de fyra svenska odlingsregionerna de ligger i. Proverna i typomradena tas med tidsstyrda automatiska provtagare var 90:e minut och poolas sedan till ett tidsintegrerat samlingsprov per vecka under huvuddelen av sasongen. Prover tas aven under vintern med varierande omfattning mellan typomradena. I Skivarpsan och Vege a tas momentanprover 2 ganger per manad under maj och juni och 1 gang per manad under juli-november. Proverna analyseras av laboratoriet for organisk miljokemi (OMK) vid Institutionen for vatten och miljo, SLU. Analysmetoderna ar ackrediterade av SWEDAC och laboratoriet deltar regelbundet i internationella interkalibreringar. I typomradena genomfors ocksa arligen en inventering av odling och anvandning av vaxtskyddsmedel genom intervjuer med lantbrukarna. Data fran dessa undersokningar har anvants for att askadliggora hur anvandningen av diflufenikan varierat fran ar till ar samt for att undersoka i vilken man anvandningen kan relateras till uppmatta halter. I intervjuerna som gjordes for aren 2018–2020 inkluderades aven nagra fragor kring diflufenikankampanjen. Odlingsinventeringen i typomradena visar pa en bred kannedom om diflufenikankampanjen, sarskilt i Skane dar kampanjen haft sitt fokus. En stor del av lantbrukarna har uppgett att de vidtagit extra skyddsatgarder for att t.ex. minska vindavdrift och att de varit extra noga med att halla skyddsavstand. Det ar ingen skillnad i hur mycket diflufenikan som anvants i typomradena sedan kampanjen startade, inte heller den totala forsaljningen av diflufenikan i Sverige visar pa nagon minskning under perioden (2018–2020). Eventuella skillnader i halter av diflufenikan mellan de tre aren kampanjen pagatt (2018–2020) och de tre aren innan (2015–2017) testades med hjalp av en statistisk modell, dels i M42 och dels for alla typomraden och aarna. Aven skillnad mellan sasong (september–december jamfort med januari–augusti) testades. Det ar ingen statistisk skillnad i halter i typomradena eller aarna, mellan de tre aren kampanjen pagatt och de tre aren innan. Daremot ar det signifikant hogre halter av diflufenikan pa hosten an under resten av aret. Halter over riktvardet forekommer ocksa pa sommaren och pa grund av att diflufenikan bryts ner relativt langsamt i jorden kan halter over riktvardet uppmatas aven da substansen inte har anvants under sasongen, ifall flodet ar lagt och utspadningen darmed liten. Hur hoga halterna av diflufenikan blir i ett vattendrag beror av det komplexa samspelet mellan anvandning, nederbord och floden samt den tidsfordrojning som ofta sker mellan anvandning och effekter pa uppmatta halter. Det ar darfor en utmaning att analysera sambanden statistiskt. Har har vi anvant datasetet fran typomrade M42 aren 2011–2020 och jamfort uppmatta halter med olika variabler for anvandning, flode, nederbord m.m., i en statistisk modell. De tre hydrologiska faktorerna medelflode i vattendraget, andel ”snabbt flode” och nederbord under provtagningsperioden har starkast statistisk korrelation med de uppmatta halterna av diflufenikan. Ytterligare tva faktorer, knutna till anvandningen av diflufenikan pa falten, har signifikant korrelation till de uppmatta halterna. Dessa faktorer ar den totala anvandningen i avrinningsomradet under de senaste 30 dagarna samt antal dagar sedan senaste anvandningen. Nar det galler anvandningen, vilket ar de faktorer som gar att styra over, verkar den totala anvandningen i omradet, d.v.s. dosen i kombination med hur stor andel av avrinningsomradet som besprutas, vara avgorande. En anvandning pa mindre an 15 % av avrinningsomradet verkar sallan ge upphov till medelhalter over riktvardet pa 0,01 μg/l om anvandningen varit sa lag under langre tid. Andra faktorer som inte ingar i den statistiska modellen men som kan paverka de uppmatta halterna ar till exempel jordforhallanden, dranering och topografi pa de falt dar diflufenikan anvants, forluster via vindavdrift och effekter av vidtagna skyddsatgarder.