Jakt och slakt av hägnat vilt

Jakt och slakt av hagnat vilt ar ett studentarbete skrivet med fokus pa valfard vid jakt och slakt, men arbetet tar aven upp aktuell information kring antal hagn och vanligaste djurslaget i Sverige idag. Information att tillga om detta amne ar sparsamt och statistiken med avseende pa antal hagn uppdateras standigt. I Sverige har vi idag over 260 aktiva hjorthagn och annu fler hagn som haller andra djurslag. Vilthagn kan anvandas for flera olika andamal och ger darfor ett brett spektrum av hagntyper i olika lander. Som hagnhallare ar det viktigt att tanka pa att hagnet ar korrekt utformat for att passa det djurslag som ska hallas. Djuren ska dessutom ha daglig tillsyn och stodutfodring om detta behovs. Vissa typer av hagnat vilt sasom hjort, mufflon och alg, ingar dessutom i tuberkulosprogrammet. Programmet ar obligatoriskt och innebar att lansstyrelsen utfor kontroller, att journalforing och arsrapporter gors om hagnet for att kunna spara eventuell smitta samt att besiktning vid slakt utfors med avseende pa tuberkulossymtom om kottet ar amnat for forsaljning. Syftet med hagn kan exempelvis vara kottproduktion. Hagnat vilt kan aven betraktas som frilevande vilt, vilket innebar att det far jagas enligt bestammelserna i jaktforordningen. Regelverket kring hygien och besiktning av kottet styrs av huruvida hagnhallaren ska konsumera kottet i det egna hushallet alternativt leverera sma mangder kott direkt till konsument och detaljhandel eller om hagnhallaren ska salja kottet vidare. Vid jakt/slakt for eget bruk kravs ingen officiell besiktning men om kottet ska ut pa marknaden galler samma hygien- och besiktningskrav som for motsvarande tamboskap. Dessutom kravs ett intyg fran jagaren/skytten pa att djuret inte visat tecken pa sjukdom om viltet jagats. Vid slakt kan djuret antingen slaktas i hagnet eller transporteras till ett slakteri pa annan plats. Sadan transport ar ett stressmoment som paverkar djurvalfarden. Att hagnat vilt transporteras till slakt ar ovanligt i Sverige och den mesta slakten sker i hagnet. Djuret fixeras och bedovas med bult, el eller kulvapen och darefter sker avblodning foljt av besiktning. Vilket avlivningssatt som foredras ur en valfardssynpunkt beror mycket pa jagaren/slaktaren och hur denne utfor jakten/slakten. Risken for skadeskjutning ar stor vid jakt men om allt gar som det ska kan jag tycka att detta ar den minst stressande metoden da djuret slipper hanteras, eventuellt transporteras och fixeras. Slakt ar daremot en mer kontrollerad metod och risken for att nagot ska ga fel ar mindre eftersom miljon ar mer kontrollerad och forhoppningsvis valanpassad till djurslaget. Vilt kan dessutom hallas i hagn for utsattning. Vidare kan sadana djur sattas ut av olika anledningar, som exempelvis for bevarande av arter, forstarkning av populationer eller for jakt. I Sverige satter vi ut fasan, rapphona och grasand for jakt.