Populationsgenetisk kartläggning av Vänerlax

I Vanern finns tva av varldens fa kvarvarande bestand av storvuxen insjolevande Atlantisk lax samt ett antal storvuxna oringstammar. Sedan 1800-talet har omfattande exploatering av lek- och uppvaxtomraden i tillrinnande vattendrag kraftigt forsamrat laxfiskens naturliga forutsattningar, och en majoritet av Vanernomradets ursprungliga laxfiskstammar ar idag utdoda. For att kompensera produktionsbortfall orsakade av vattenkraftens utbyggnad pagar sedan lange omfattande odlings- och utsattningsverksamhet baserad pa lax och oring med ursprung fran Klaralven och Gullspangsalven. I dessa vattendrag forekommer aven vild produktion av lax, och dar finns ocksa de idag viktigaste uppvaxtomradena for sjovandrande vildfodd oring. Klaralvens och Gullspangsalvens lax- och oringstammar anses ha hogt bevarandevarde. De utgor samtidigt vardefulla biologiska resurser for fisket. Langvarigt svaga vilda bestand, en odlingsverksamhet som lange baserade sig pa ett lagt antal avelsfiskar, forekomst av stamkorsningar samt genutbyte mellan odlad och vild fisk forvantas ha forandrat stammarnas genetiska sammansattning. Hittills har det emellertid varit oklart hur stora forandringar som agt rum och hur ”genetiskt ursprungliga” dagens stammar ar. I denna rapport presenteras en omfattande genetisk kartlaggning av vild och odlad lax och oring av Gullspangs- respektive Klaralvsstam. Genom att jamfora genetisk information (mikrosatellit-DNA) som extraherats fran fjallprover insamlade under tidigare decennier med nutida material har det varit mojligt att analysera hur stammarna forandrats. Samma information har aven anvants for att skatta stammarnas genetiskt effektiva populationsstorlekar samt graden av genflode och genetisk stamblandning (hybridisering). Resultaten visar att Gullspangsalvens och Klaralvens lax- och oringstammar har forandrats sedan 1960-talet tack vare en kombination av genflode och slumpmassiga genetiska forandringar orsakade av fa foraldrafiskar (s.k. genetisk drift). Trots att forandringarna i flera fall har varit patagliga aterstar annu tydliga stamskillnader, och det ar saledes befogat att aven fortsattningsvis betrakta Vanerstammarna som genetiskt unika och skyddsvarda. Resultaten ar samtidigt mycket bekymmersamma. Exempelvis har andelen ”ursprungliga gener” hos dagens Gullspangslax skattats till endast ca 70 %, vilket motsvarar ett tillskott av omkring 6–9 % ”Klaralvsgener” per generation sedan 1960-talet – en mycket hog niva. Avslutningsvis ges ett antal rekommendationer som syftar till att skydda och bevara Vanerstammarnas genetiska status mer effektivt an hittills. Ett framgangsrikt framtida bevarandearbete utgor en nodvandighet for den vilda och odlade laxens och oringens langsiktiga produktionsformaga och fortlevnad, och ar darigenom aven en grundforutsattning for ett langsiktligt hallbart laxfiske i Vanern.