Kvittning i konkurs

Kvittning i konkurs tillhor de sa kallade kritiska kvittningsfallen dar kvittningsforutsattningarna maste forelegat vid viss tidpunkt. Vid kvittning i konkurs ar denna tidpunkt da konkursbeslutet meddelades. Bortsett fran att kvittning i konkurs ar ett kritiskt kvittningsfall ar det de facto samma rattsfigur som allman civilrattslig kvittning, men med den skillnaden att vissa fordringar tillats anvandas till kvittning i men inte utom konkurs och vice versa. Vid kvittning i konkurs kan icke forfallna och villkorade fordringar anvandas till avrakning till skillnad fran allman kvittning. Det ar denna vidgning av kvittningsratten som foranlett epitetet den utvidgade kvittningsratten. De begransningar som finns i kvittningsratten vid konkurs gloms ofta bort trots att de ar av betydelse. Kortfattat kan begransningarna sagas hindra otillborligt handlande i kvittningssyfte vid motpartens konkurs eller insolvens. Dessa i Konkurslagen faststallda begransningar ar att motfordringar som uppkommit inom en viss period fore ( tre manader) konkursansokan eller med vetskap om huvudfordringsborgenarens insolvens inte kan anvandas till kvittning i konkurs. Likasa tillats inte kvittning i konkurs da huvudfordringens uppkomst ar att likstalla med betalning med osedvanliga medel. Det ar inte till den ovan redovisade utvidgning som de storsta fordelarna med kvittning i konkurs ar knutna. Det som ar av verkligt intresse ar den fordel som kvittningsberattigad konkursborgenar har framfor ovriga konkursborgenarer. Enligt nuvarande lagstiftning har kvittningsberattigad konkursborgenar ratt att kvitta och darigenom tillgodogora sig en snabb och full utdelning ur konkursen trots att fordran eventuellt endast ar oprioriterad. En forman till utdelning fore saval prioriterade som oprioriterade konkursborgenarer. Resultatet av kvittning kan bli att prioriterade fordringar sasom fordringar knutna till foretagshypotek inte erhaller utdelning i konkurs da oprioriterade konkurborgenarer kvittningsvis tillgodogjort sig konkursboets medel. Att kvittning inverkar pa borgenarer med lagstadgad formansratt mojlighet till utdelning i konkurs ar inte acceptabelt. Istallet foresprakas en lagreglering som hindrar kvittning i konkurs intill dess att genom formansratt prioriterade fordringar erhallit utdelning ur boet, dvs aven ur de motfordringar som senare kan komma att anvandas till kvittning. En lagandring av denna art kan anses drabba kvittningsberattigade konkursborgenarer pa ett orattmatigt satt, men dessa borgenarer har fortfarande den fordelen att de erhaller utdelning fore oprioriterade konkursborgenarer. Kvittningsratten i konkurs ar dessutom fortfarande utvidgad i forhallande till allman kvittning.