Magnetic resonance imaging techniques for evaluation of left ventricular function

Hjartinfarkt ar en av de vanligaste anledningarna till for tidig dod. Vid en hjartinfarkt dor delar av hjartmuskeln pa grund av att den utsatts for mycket kraftig syrebrist nar ett kranskarl tapps till. Aven hjartmuskelvavnad i infarktens narhet paverkas. Hjartats vansterkammare forser kroppen med syresatt blod. Exakt hur vansterkammarens funktion paverkas under de forsta dagarna efter hjartinfarkt, och hur vansterkammaren aterhamtar sig over tid ar inte helt utrett. Trots att det finns manga metoder for att utvardera vansterkammarens funktion sa finns det behov att ytterligare utveckla reproducerbara matt. Pa sa satt kan forstaelsen och diagnostiken av hjartsjukdomar forbattras. Magnetisk resonanstomografi, vanligen kallad MR, anvands i samtliga delarbeten i denna avhandling for undersokning av patienter, friska frivilliga och forsoksdjur samt i fantomexperiment. MR anses vara den mest tillforlitliga metoden nar det galler matning av hjartats volymer, hjartinfarktstorlek och blodfloden i hjartat.I delstudie 1 utvarderades en ny metod (hastighets-kodad strainmatning), som har potential for klinisk anvandning, for bestamning av tojning (strain) av vansterkammarmuskeln. Metoden anvander speciella hastighetskodade bilder av hjartat tagna med magnetkamera och ar utvecklad av hjart-MR gruppen vid Lunds Universitet. Nar hastighetskodad strain med MR jamfordes med en oberoende, optisk metod i modellforsok pavisades god overensstammelse. Metoden testades sedan vidare pa 36 friska forsokspersoner och referensvarden for strain togs fram. Metoden provades ocksa pa 10 personer efter hjartinfarkt och man kom fram till att strain ar generellt sankt hos patienter efter hjartinfarkt jamfort med friska forsokspersoner. I delstudie 2 mattes strain och vaggfortjockning av hjartats vansterkammarmuskel fore och efter hjartinfarkt i forsoksdjur. Syftet var att undersoka hur vansterkammarens funktion forandrades akut efter hjartinfarkt och att undersoka om det var mojligt att skilja pa omraden med infarkt, omraden nara och omraden langt fran infarkten med hjalp av strain och vaggfortjockning. Resultatet blev att dessa omraden uppvisade klara skillnader i statistiskt hanseende men att precisionen inte var tillrackligt hog for att kunna anvandas pa patienter.I delstudie 3 undersoktes vansterkammarens funktion hos 177 patienter fran 2 internationella forskningsstudier en vecka efter hjartinfarkt samt hos 20 friska frivilliga forsokspersoner. Forkortning av vansterkammaren under hjartcykeln, strain i vansterkammarvaggen samt vaggfortjockning undersoktes i olika delar av vansterkammaren. Resultaten visade sankt vansterkammarfunktion avseende bade forkortning, strain och vaggfortjockning hos patienter efter hjartinfarkt jamfort med friska forsokspersoner. Den sankta funktionen pavisades bade i omraden med infarkt och omraden utan infarkt, dvs. aven i delar av hjartmuskeln som inte varit utsatta for syrebrist. Den sankta funktionen stod i proportion till infarktstorleken. I delstudie 4 undersoktes 77 patienter fran delstudie 3 som genomgatt ytterligare en MR-undersokning 6 manader efter hjartinfarkten. Studien visar att det skedde en viss forbattring av vansterkammarfunktionen mellan undersokningstillfallena men att funktionen var fortsatt sankt, bade i omraden med och utan infarkt.